Kyrkpressen 35 / 01 

Kvinnan bakom allt 

                                                                                            Rolf af Hällström 
 

Det finns en orsak till att naturvetenskapen 
har utvecklats just i det kristna västerlandet. 
Utvecklingen började när kvinnan och 
barnet gavs ett egenvärde. 

När vi träffas har han suttit med sexhundra präster och lyssnat på professor Simo Knuuttilas utläggning om Gud. Prästerna har skruvat på sig, akustiken är inte föreläsarvänlig i Domkyrkan dit huvudstadsbiskopen Eero Huovinen kommenderat sin prästhjord. Men Päiviö Latvus, diplomingenjör, tror inte det hänger bara på bristande akustik. Präster tycks inte konfronteras med krävande filosofiska texter i sitt jobb. 

I sitt traditionella esbohem ser Latvus ut som en högst ordinär tjänsteman, men han bjuder honung till kaffet. Pappa var biodlare och lärde barnen använda honung till det mesta. 

Som nästan färdig diplomingenjör fick han i slutet av 60-talet i uppdrag att sköta elplaneringen i ett större skolbygge. Byggherren var en våra väckelserörelser med massor av entusiasm men ont om sekiner. En av lösningarna var att låta hemlösa alkoholister mot mat och husrum sköta delar av grovjobbet. 

När bygget var klart tog det emot att bara säga "tack och adjö", så den unga och fromma elingenjören hittade ett bygge som stått halvfärdigt i elva år. "Du får det hyresfritt i fem år om du bygger det färdigt", sa byggherren, och talkofolket fortsatte bygga och skapade både bostäder, tryckeri och en metallverkstad. 

Tryckpress och utrustning kom från storföretag som Weilin&Göös, sammanlagt bidrog ett trettiotal firmor med utrustning. Han lyfter fram projektets hushållerskor, utan deras stora insats hade åren aldrig gått ihop. 

Till Latvus filosofi hörde att hans gossar borde få vidgade vyer, så invånarna packades i ett par kleinbussar och åkte på utfärd, till bland annat Norge, Schweiz och Moskva. 

- Några år senare kunde jag ringa dem på deras jobb, de hade fötterna under eget bord. Det kändes fantastiskt, säger han om sitt tidigare soptippsfolk. 

Varför görs allt 
som förr därborta? 

Nästa uppdrag fanns i Bangladesh, där han skötte elsidan på två missionssjukhus och lärde folk att sköta elteknik på ett utbildningscentrum. Dessutom borrade han brunnar och ordnade med vattenförsörjning medan hustrun Inkeri satte igång hemindustriprojekt. I samband med ett dammprojekt upplevde han sina mest pressade månader. 

- Då var jag verkligen rädd för att monsunen skulle skölja bort hela dammen och odlingarna med den. 

Latvus med fru var inte bara biståndsexperter utan också kolportörer som sålde kristen litteratur åt utfattiga indier. Principen var att får du inget sålt har 


du ingen mat på kvällen. 

- Det blev inte många paisa (hundra paisa är en rupie) per bok, skrattar han. 

Under åren i Indien och Bangladesh växte en fråga fram över alla andra. Varför sker det ingen utveckling i de här länderna? Varför är arbetsmetoderna desamma generation efter generation? Eller för att ta det i riktigt stor skala: varför har inte naturvetenskapens frammarsch skett här? 

Ur sitt indiska fotoalbum plockar Latvus fram en bild av en flodtransport. 

- Se på den här flodpråmen. Den ser ut som på medeltiden. Nedströms går det bra. Men uppströms är det folk på stranden som drar, som flottarna på Volga. 

Jag pekar på en högspänningsledning som går tvärs över floden. Är det inte utveckling kanske? 

- Det är någonting som engelsmännen hämtat dit, svarar han. Allt modernt i Asien är någon form av import, någon naturvetenskap har inte utvecklats varken i hinduisk, buddhistisk eller konfuciansk kultur. 

Hur ser samhället 
på sina kvinnor? 

Päiviö Latvus farmor var missionsentusiast, men kom aldrig iväg utomlands, utan grundade i stället ett barnhem i Finland. Bland hennes kvarlåtenskap hittade han några böcker om William Carey

Det finns inget kvar av tjänstemannen när Latvus entusiastiskt lägger ut texten om den engelska skomakaren som kring sekelskiftet år 1800 fick sin vision och startade det vi i dag känner till som modern missionsverksamhet. På den tiden behärskade en handfull britter hela Indien med Handelskompaniet som primus motor. 

Carey och hans efterföljare bekämpade kompaniets policy, som tillät bl.a. slavhandel, och de gjorde också mycket för indiernas utbildning. 

På den tiden var till exempel änkebränning och barnoffer en del av det indiska samhället. Samma ritualer praktiseras än idag, fast mera diskret. Just samhällets inställning till kvinnan är en viktig del av Latvus stora hypotes. 

De flesta kulturer ger inte kvinnor och barn ett egenvärde, menar han. Han tycker att det forskats väldigt lite i den svåra mänskliga ekvationen mellan de två könen. 

Den muslimska 
blomstringstiden 

Hemma i Finland jobbade Latvus ingenjörsjag med batterier för elbilar medan filosofjaget läste hundratals böcker. Frågan från Bangladesh blev ett livsprojekt. I dag finns boken om "insiktens vingar - varför vetenskapen är västerländsk" på bokhandelsdiskarna, en bok som kräver en ordentlig dos intellektuell ansträngning. 

I grund och botten är boken en apologi för kristendomen. Jesus var den första i historien som dokumenterat gav barn ett egenvärde, också kvinnans ställning blev en annan än tidigare. 

Det hindrar inte Latvus från att ge andra kulturer erkännande. Från 900- och fram till 1300-talet var det muslimska läroböcker i medicin som gällde i Europa. Den tidiga muslimska kulturen värdesatte kvinnan och kvinnliga egenskaper långt före utvecklingen kom i gång i det kristna Europa. 

I det muslimska Cordoba var gatorna stensatta och belysta, i London gick man på den tiden i gyttja och mörker, jämför Latvus. 

- Det fanns kvinnliga professorer vid de muslimska universiteten ännu på 


1300-talet, påpekar han, men tillägger att det då redan var kväll i den muslimska världen. Snart skulle kvinnan igen beslöjas och försvinna ur det offentliga. 

Som apologet har han sin förklaring till den muslimska kulturens blomstring på sju- och niohundratalen. I de islamska "vishetens hus" fanns många syriska kristna som lärare, de översatte också antikens verk till arabiska. Han påpekar att Muhammed gjorde slut på seden att begrava överlopps flickor, en viktig markering av kvinnligt värde. 

Latvus tycker att man fortfarande kan se en skillnad mellan shiamuslimer, som aktar kvinnan högre och som har en mer kreativ kultur, jämfört med den mera strikta sunnikulturen. 

"Låt nu pojken 
pröva på" 

Latvus är ingen jämlikhetsideolog, hans hypotes går ut på att där männen värdesätter kvinnan och barnet förändras också de själva. 

- Kvinnor är mera tillåtande än män, resonerar han. Karlar är mera för lag och ordning, den maskulina kulturen har kulturregler som skall åtlydas. 

Det är mamman i familjen som i alla tider sagt att "låt nu pojken prova på", konstaterar han och tänker på en Thomas Edison. Där männen har värdesatt sina hustrur har de tillåtit "pojken att prova på", att med barnets nyfikenhet läsa i skapelsens öppna bok. 

Översatt i mera kollektiva termer är det fråga om en kultur som tillåter ifrågasättande, intuition och induktivt tänkande. Innan naturvetenskapen kan bryta fram måste den tränga undan naturmagin. Kallar man kvinnor också för häxor kan inte deras gåvor komma fram. 

Latvus jämför med Kina och hittar bara en kort period under sju- och åttahundratalen under Tang-dynastin då kvinnan värdesattes. Konfucianismen har gett Kina en maskulin kultur, och den har tagit död på kreativiteten. Det kinesiska samhället har sett likadant ut under århundraden. 

- Jag skulle gärna åka till en ursprunglig kinesisk by på landsbygden för att kolla min hypotes, går allt likadant till där som för tvåtusen år sedan, skrattar han. 

Platons maskulina 
samhälle 

Västerlandets vagga låg i Jonien och i det tidiga joniska samhället fanns det också plats för kvinnan. Både Platon och Aristoteles var stjärnor på den joniska kvällshimlen, i Aten såg det annorlunda ut. Platon var ett geni som inte bara levde i en mycket maskulin kultur, präglad av fallosdyrkan och homosexualitet, utan också en man som växte upp helt bland män. 

För Platon blev som bekant idévärlden den egentliga verkligheten och i sina verk byggde han upp en ideal samhällsstruktur. 

- I en sådan kultur föds inte den kreativitet som klarar av att börja undersöka naturen, påstår Latvus, smått förundrad över att man inte dess mer tagit fasta på det i forskningen. 

Grovt taget ger en strikt manlig kultur ingen plats för utveckling, det är som ett mafiososamhälle. Latvus själv ger inga exempel, men Serbien, Makedonien, Palestina, Liberia, Sierra Leone och hela den moderna muslimvärden talar sitt språk. 


Kvinnan och den 
mörka medeltiden 

Den mörka medeltiden talar vi om i Europa och förklaringen är densamma. Kvinnans värde var satt på undantag. 

För all del, folkvandringar och Roms fall och annat smått och mindre gott bidrog till mörkret, noterar Latvus och hoppar över till det som en gång skulle komma att kallas Finland. En biskop som hämtar kristendomen till landet och blir ihjälslagen på Kjulo sjö. Ett manligt dåd, förvisso. 

- Biskop Henrik var irländare, är Latvus överraskande kommentar. Han ger en lika överraskande skiss av de stora historiska linjerna under den tiden då kvinnan var försvunnen. 

I det gamla romarriket var kristendomen en minoritetsreligion på kanske tio procent. Konkurrenterna var många, en hel del av dem var inte särskilt fromma till sin natur. Romerska orgier talar vi om, hur som haver stod inte moralen i samma kurs som under imperiets kraftdagar. Förföljelse och omoral hängde ihop, resonerade den utsatta kristna kyrkans biskopar, och gav den frigjorda romerska kvinnan skulden. 

Dessvärre placerade biskoparna med kyrkofadern Cyprianus i spetsen sina egna församlingskvinnor i samma kategori. En präst och biskop skall inget ha med kvinnor att göra och så tillkom det prästerliga celibatet. Kvinnan sattes på undantag och den maskulina mörka medeltiden tog över. 

Irland, som befann sig i romarrikets periferi, tog sig loss och levde sitt eget liv. På den gröna ön fick kvinnan ha sitt värde också i en kristen kontext. Det fanns kloster för män, och kloster för kvinnor, men de kunde också finnas i samma kloster. När irländarna sedan började sin mission på kontinenten fanns kvinnorna med i bilden, låt vara i bakgrunden. 

När en god mor 
var en stor nyhet 

Två av Latvus favoriter är Anselm av Canterbury på 1000-talet och Bernhard av Clairvaux på 1100-talet som bägge två får ordentligt med plats i hans framställning. Anselm gav direktivet att en abbot skall vara som en mor för sina munkar och Bernhard igen fick dokumenterat erfara moderskärlek på ett sätt som inte var vardagsmat på den tiden. 

- Det var sina egna personliga erfarenheter som de ville föra vidare, understryker Latvus. 

Den var på här tiden ord som "en god mor" och en "en god maka" steg in som nyheter i litteraturen. Det var faktiskt fråga om sådant som ingen upplevt på femhundra år. 

Latvus främsta favorit är ändå Franciskus av Assisi, vars mor målmedvetet inriktade sig på att hennes son skulle bli en sensitiv person. Franciskus som älskade naturen och evangeliserade för vargarna fick utveckla sin sensitivitet och hölls definitivt inte i band. 

Det som Latvus vill få fram är att då franciskanerbröderna etablerade sig i Oxford på 1200-talet hade de med sig en tidigare okänd dos "kvinnlighet" i sitt personliga bagage. Det var i de här kretsarna som grunden lades för det vi kallar naturvetenskap, en vetenskap som kräver både intuition och induktivt tänkande. 

Skillnaden kommer än mer till sin rätt när man jämför Oxford med "konkurrenterna" i Paris. Frankerna höll fast vid den manliga modellen. 

Dessutom måste man förstås tro att naturen är en förnuftigt uppbyggd skapelse och inte en tummelplats för magiska krafter. 


När barnet fick 
sin plats 

Det finns en analog process i 1200-talets Italien, där renässansens start i Latvus ögon har precis samma rötter, en ökande respekt för det kvinnliga. Samtidigt kan man säga att det var här som grunden lades för den moderna synen på barn som något annat än små vuxna. 

Omsvängningen i inställningen till kvinnor och barn syns också i konstens utveckling. Fram till 1200-talet avbildades Kristus som den korsfäste, men då sker något: konstnärerna börjar porträttera Jesus också som ett barn med sin moder. En utveckling som uppmuntrades särskilt av Bernhards kloster. 

Det gör inte rättvisa åt hans väl underbyggda resonemang att säga att "mammorna i mässan gick för att kyssa Jesusbarnet och tog med sig idén hem". Men inte heller den konventionella läran om att samhället under renässansen och den nya tiden lösgjordes ur kyrkans grepp, återupptäckte antiken och befriades från en stel moralitet, ger rättvisa åt det som hände. Det var inställningen till kvinnans värde som förändrades. 

- Det bästa man har ger man åt sina barn, det är nycklarna till renässansen, säger Latvus. 

Latvus nämner också riddarkulturen, som lyfte fram feminina värden i ballader och riddarsånger. Balladerna handlade för all del inte om riddarnas egna hustrur, men känsligheten i ballader och riddarsånger fick dem småningom att börja uppskatta också kvinnorna där hemma. 

Varje generation måste göra upptäckten på nytt, därför är pappamodellen så viktig. Begåvningarna frigörs inte om man inte låter dem bli fria, säger han och ger en föreläsning om både Rosseau och Pestalozzi och allt vad de betytt för den här utvecklingen. Samtidigt som han som apologet påminner om att Jesus var först. 

Latvus bok är en genomgång av de västerländska civilisationshistorien och inget man läser över en kopp kaffe, inte ens med naturodlad honung i. Till och med läran om arvssynden får en positiv betydelse. 

- Den har fått männen i den kristna kulturkretsen att inte tro enbart gott om sig själva, i den muslimska kulturen finns ingen broms för hur förträffliga karlar kan anse sig vara.